Vad hände?
Lika plötsligt som en finne på näsan vaknade jag upp ur min akademiska dvala. Jag fick panik, ångest, nervös hyperventilering och insikten av att jag gjort världens idiotiska grej...allt på samma gång.
Det började någon gång förra veckan, då jag beslutade mig för att faktiskt gå på en lab. Mest för csn skull. Här händer det en serie av events som orsakar mitt mental breakdown lite senare under dagen.
1) Träffade några från klassen. Fick höra allt från 'oj vad kul att se DIG här' till 'jahaa...hade inte du slutat?' mestadels väldigt trevliga såklart, men med en och annan awkward blickar sinsemmellan.
2) Vid uppropet på labben hade vi en äldre kvinna som lärare. När jag sa att jag inte varit med på förra labben OCH dessutom hamnat i fel grupp, så fick jag den mest dömande blick jag någonsin fått av en 60+ tant i mitt liv! Det gjorde nästan ont. "Men det förstår du väl att du inte bara kan komma när du behagar, varför var du inte här? jaså du var sjuk, och inte meddelade du oss inte...etc etc".
3) Pratade med några kompisar om min frånvaro och då nämnde jag att jag var orolig för csn, men att jag antog att de skulle lösa sig. Varav en av dem säger nåt i stil med: "aa, fast jag har hört att man ska vara på 80% av de obligatoriska momenten". Mitt hjärta stannade. Jag har varit på...max 50%. Wä.
3) Kom hem och ringde csn. De sa att det var lugnt så länge inte läraren rapporterar in avbrott. Kollade på schemat för att inse att senaste gången jag var på skolan var EN MÅNAD SEN!
4) Mental breakdown.
Dagen efter bestämde jag mig för att sluta upp med mina dumheter, ta tag i mina problem och försöka plugga in 22,5 hp på två veckor inför tentan den 4e juni! Sååå, ganska många timmar på biblioteket hittills, waaaay många to go. Så detta blir sista inlägget fram tills 4e!
Annars måste jag fixa matlådor till mig och min karl. Han är ju dock helt otrolig... Igår var han på biblo från 8.00 till 1.00!!!!!!! how the fuck orkar han..jag var från 12.00 till 19.00 och tyckte det var duktigt...Men tror jag msåte hänga med han om jag någonsin ska klara denna kurs.
XXOO
Det började någon gång förra veckan, då jag beslutade mig för att faktiskt gå på en lab. Mest för csn skull. Här händer det en serie av events som orsakar mitt mental breakdown lite senare under dagen.
1) Träffade några från klassen. Fick höra allt från 'oj vad kul att se DIG här' till 'jahaa...hade inte du slutat?' mestadels väldigt trevliga såklart, men med en och annan awkward blickar sinsemmellan.
2) Vid uppropet på labben hade vi en äldre kvinna som lärare. När jag sa att jag inte varit med på förra labben OCH dessutom hamnat i fel grupp, så fick jag den mest dömande blick jag någonsin fått av en 60+ tant i mitt liv! Det gjorde nästan ont. "Men det förstår du väl att du inte bara kan komma när du behagar, varför var du inte här? jaså du var sjuk, och inte meddelade du oss inte...etc etc".
3) Pratade med några kompisar om min frånvaro och då nämnde jag att jag var orolig för csn, men att jag antog att de skulle lösa sig. Varav en av dem säger nåt i stil med: "aa, fast jag har hört att man ska vara på 80% av de obligatoriska momenten". Mitt hjärta stannade. Jag har varit på...max 50%. Wä.
3) Kom hem och ringde csn. De sa att det var lugnt så länge inte läraren rapporterar in avbrott. Kollade på schemat för att inse att senaste gången jag var på skolan var EN MÅNAD SEN!
4) Mental breakdown.
Dagen efter bestämde jag mig för att sluta upp med mina dumheter, ta tag i mina problem och försöka plugga in 22,5 hp på två veckor inför tentan den 4e juni! Sååå, ganska många timmar på biblioteket hittills, waaaay många to go. Så detta blir sista inlägget fram tills 4e!
Annars måste jag fixa matlådor till mig och min karl. Han är ju dock helt otrolig... Igår var han på biblo från 8.00 till 1.00!!!!!!! how the fuck orkar han..jag var från 12.00 till 19.00 och tyckte det var duktigt...Men tror jag msåte hänga med han om jag någonsin ska klara denna kurs.
XXOO
Kommentarer
Postat av: Emma
Oj shit luisa, lyckas du med detta så är du verkligen fenomenal! Lycka till!!!! :D
Postat av: emum
Kan ju bli liiite tungt, men bara man får ett G liksom! Jag tror på dig! :)
Trackback
