Måla måla målaa
Mmm, finner min ro i att måla/teckna. Det är så avslappnande, och kommer på mig själv med att längta tills jag får göra det igen. Undrar hur ett yrkesliv där man får använda sin kreativitet skulle vara. Jag har fått ett växande intresse för arkitektur, men det är så otroligt far away från det jag trodde att jag skulle göra att jag blir lite rädd. Jag känner mig så flumig! Vill jag bli arkitekt eller läkare?! Och eg spelar det ju ingen roll för att jag måste få 1.9 på hp för att komma in på båda. Visserligen finns ju arkitektprovet...men....gaaah!? Hur kan man bolla mellan de två? Jag valde biomed för att det skulle vara det närmaste till läkare, men jag HATAR det...skulle jag gilla läkare då? ehh.
Ibland känner jag bara för att skita i allt, ta ett random jobb, skaffa massa barn och gifta mig. PUNKT.
Ibland känner jag bara för att skita i allt, ta ett random jobb, skaffa massa barn och gifta mig. PUNKT.
Broe hoe på besök
Igår kom äntligen min kära bror på besök! En härlig och behövd paus från -omgwtfskajaggöraamedmittliv-ångest. Iaf, jag lagade en 'sudado' med kyckling, hans favvo :) Och sen kom sindy förbi och vi surrade en massa...följt av en liiite liten pubrunda! Jag tror besämt att Thomas och jag har sålt han på Uppsala! Mwahahaha!
Idag missar jag en hel dag, 9.15-15.00 med föreläsningar...Det är ju fucked up hur lite jag faktiskt bryr mig. Hatar verkligen vad det här programmet gör med mig, jag är absolut inte mig själv. Men hell! säg om inte pancakes, film, chill med bror och pojkvän inte är SÅ mkt bättre än en massa föreläsningar! :)
Hmm, måste börja fundera på att fixa till denna blogg lite..den ser ju ut som fan nu. Inte för att jag har några läsare, men mest för mig själv haha.
Idag missar jag en hel dag, 9.15-15.00 med föreläsningar...Det är ju fucked up hur lite jag faktiskt bryr mig. Hatar verkligen vad det här programmet gör med mig, jag är absolut inte mig själv. Men hell! säg om inte pancakes, film, chill med bror och pojkvän inte är SÅ mkt bättre än en massa föreläsningar! :)
Hmm, måste börja fundera på att fixa till denna blogg lite..den ser ju ut som fan nu. Inte för att jag har några läsare, men mest för mig själv haha.
Fotot är taget på vår 18-19 års fest
Vattenpipor och brända bord! who can forget?
Could not stay away!
And I am back people. Efter lite mer än ett år (?) efter att jag tog bort denna blogg så har jag ångrat mig och vill ha tillbaka this little bugger.
Jag ångrade mig sekunden jag tog bort den i ett "Oh-hell-with-this,alla-gör-det-Inte allslikaroligtlängre -förvirring, med tanke på att det ändå var en slags dagbok från största delen av min gymnasietid. Och det var ju faktiskt en del good times. För att inte nämna hur många nya liv jag startade under minn blogg-period...hade ju minst sagt varit en underhållande läsning nu.
Idag känner jag ett stort urge att skriva igen...Har inte så mycket att göra med att vilja att folk ska läsa det jag skriver, utan mer en slags egen psykologi. Jag behöver ventillera ibland...speciellt nu. Och det är mer motivierande att skriva om det är till någon mer än mig själv, get it?
Jag trivs i Uppsala. Med Thomas kunde det inte vara bättre..är head over heals in love och kan faktiskt tänka mig att skaffa 2-3 barn, villa m staket och volvo med denna karl (Om ca 7 år). Ändå är det nåt som inte är rätt...jag trodde att studentlivet skulle vara underbart, roligt...motiverande...men det visar sig vara tvärtom. Jag absolut HATAR min nuvarande kurs. Det är ungefär lika underhållande som att det skulle vara att slakta en gris och äta den rå. Alltså hemskt och äckligt. (Ifrågasätt inte min liknelse...den bara kom). Varför slutar du inte då? Undrar ni säkert. För att jag inte har en aning om vad jag skulle göra istället...! Plus att jag känner mig som en patetisk nolla om jag bara skulle sluta med svansen mellan benen..
Och det är det som tynger mig right about now...What to do, what to do?
Jag ångrade mig sekunden jag tog bort den i ett "Oh-hell-with-this,alla-gör-det-Inte allslikaroligtlängre -förvirring, med tanke på att det ändå var en slags dagbok från största delen av min gymnasietid. Och det var ju faktiskt en del good times. För att inte nämna hur många nya liv jag startade under minn blogg-period...hade ju minst sagt varit en underhållande läsning nu.
Idag känner jag ett stort urge att skriva igen...Har inte så mycket att göra med att vilja att folk ska läsa det jag skriver, utan mer en slags egen psykologi. Jag behöver ventillera ibland...speciellt nu. Och det är mer motivierande att skriva om det är till någon mer än mig själv, get it?
Jag trivs i Uppsala. Med Thomas kunde det inte vara bättre..är head over heals in love och kan faktiskt tänka mig att skaffa 2-3 barn, villa m staket och volvo med denna karl (Om ca 7 år). Ändå är det nåt som inte är rätt...jag trodde att studentlivet skulle vara underbart, roligt...motiverande...men det visar sig vara tvärtom. Jag absolut HATAR min nuvarande kurs. Det är ungefär lika underhållande som att det skulle vara att slakta en gris och äta den rå. Alltså hemskt och äckligt. (Ifrågasätt inte min liknelse...den bara kom). Varför slutar du inte då? Undrar ni säkert. För att jag inte har en aning om vad jag skulle göra istället...! Plus att jag känner mig som en patetisk nolla om jag bara skulle sluta med svansen mellan benen..
Och det är det som tynger mig right about now...What to do, what to do?
