Victory!
Yes, krävdes endast 16 avsnitt av biggest loser för att få den där inväntade inspirationen. Antingen det, eller rastlösthet. Jag gav mig äntligen ut på en "jogging-tur", följt av svettig, klumpig, osmidig, andfådd Yoga.
Att "jogga" (kan inte kalla det springa...eller knappt jogga för den delen), på mitt område var ett patetiskt försök till träning. Probelm efter problem dyker upp: 1) VAR ska detta ske? Jag började strosa omkring i vad jag trodde var en park, men insåg snart att det bara var en liten gräsplätt följt av mer bostadshus. Ah well...cirklade omkring en massa hus, typ. 2) Sommar nästan, härligt väder. MASSA dömande blickar från mammor med sina 5 barn och barnvagnar, barnen, andra springande människor, vältränade människor i sina badkläder som solade...hmpfrrm. 3) Min dåliga kondition tillät mig mestadels promenera större delen av vägen...Så jag bestämde mig för att köra lite intervaller. Intervallerna gick ut på att så fort jag inte såg någon människa i närheten, springa allt vad jag kunde tills en annan dök upp...då jag coolt saktade in i casual walk... 4) Helt enkelt för pinsam kondition för att vara bland folk.
Men men, man får ju börja någonstans iaf?
Midsommar people. Ingenting händer riktigt än...men vi måste slå våra kloka huvuden ihop så vi make it happen! Ska se om jag kan lura iväg mina föräldrar...dock hade det ju varit awsome att vara i någon stuga någonstan, typ bada och sånt...
Jag har totalt gett upp hoppet om att nån dag få en bra kondition så jag nöjer mig med prommisarö. Inte helt fel det en vacker vårdag med bra musik i hörlurarna :) Duktig du är som satt igång!
